TV och olycka

17 grader och ösregn.
Idag har jag och Châu Van varit ute och ”shoppat” på förmiddagen. Jag var på jakt efter ett par böcker, tuong-skor och torkad frukt och fick tag i delar av det och sen gick vi och satte oss på restaurangen där jag och Esbjörn såg sköldpaddan. Den dök tyvärr inte upp idag och det var kallt och blött att sitta ute, men trevligt ändå.
Igår hade jag min sista Cheo-lektion. Jag åkte hem till Ngoan på Nguyen Trai 443 med en flaska Absolut Mandarin samt en enorm blombukett. Jag dök upp några minuter före VTV som än en gång ville filma den konstiga utlänningen som studerar vietnamesisk musik. Det var i alla fall en ovanligt trevlig intervju och de pratade rätt mycket med Ngoan också. Hon är verkligen stolt över mig och tycker att det är bra intresset för musiken att jag kommit för att lära mig sjunga Cheo. Det känns bra att mina studier inte är utsugande av vietnamesisk kultur för egen vinning utan att det faktiskt betyder något för musikens ställning i Vietnam.
Efter lektionen mötte jag upp Esbjörn på Van Mieu där det var dags för nästa intervju, denna gång för en dokumentär om förbindelserna mellan Vietnam och Sverige. Vi fick spatsera runt i Van Mieu (som är Vietnams första universitet) och titta och låtsas titta på stensköldpaddor. Sen åkte vi till skolan och överlämnade en flaska Absolut och en Wallander-film till Hai Van och fick pengar för taxiresor samt broderade tygöverdrag till servetthållare, mycket vackert.
På kvällen åt vi middag på Chim Sáo med Martin, Lars och Lennart – lärare från musikhögskolan i Malmö som är här och undervisar i två veckor.
I kväll ska jag hem till Barley och Katie och spela Hat Noi. Esbjörn kommer senare för en sista middag i deras residens.
Igår när jag åkte taxi till Ngoan så började det regna. En motorcykel framför taxin fick sladd på den hala asfalten och trillade. Taxin bromsade in kraftigt och en motorcykel körde in i taxin bakifrån och trillade. Den motorcykeln var ganska tungt lastade och det såg ut som att föraren fastnade med benet under lasten. Ingen stannade. Taxin körde vidare och folk som befanns sig bakom den fallne föraren körde bara runt honom.
Jag tror att detta beror på att folk är livrädda för att bli involverade och därmed riskera att få skulden för något. Det kostar pengar att bli opererad och stannar du för att hjälpa till så ser det ut som att du tar på dig skulden för olyckan. Det är så obehagligt att se hur människor som i vanliga fall är hjälpsamma och trevliga mot varandra plötsligt tittar rakt fram och tränger sig förbi någons om ligger mitt i gatan.

Motivation

De senaste dagarna har jag mest gått runt och försökt få tiden att gå men inte lyckats särskilt väl med det. När man har varit här i tre månader så trodde jag att två veckor skulle kännas som väldigt kort tid men jag hade fel. Efter konserten har det inte längre funnits något mål att jobba mot och jag har haft svårt att hitta motivation till att göra någonting seriöst, det är ju så kort tid kvar. Idag har dock motivationen återkommit. Linh och Thuy var här för en stund sedan och vi gick igenom Hat Noi. De berättade att jag ska sjunga den på Ca Tru-klubbens konserten på lördag och eventuellt också någon Cheo-låt. Sistnämnda är beroende av vad Kim Sinh vill. Det är nämligen hans födelsedag och konserten är tillägnad honom. Om ni inte vet vem Kim Sinh är så tycker jag att ni kan skämmas lite i smyg och sedan leta upp honom på nätet.
Hur som helst så har jag nu något att jobba för och detta projekt varar ända till min näst sista kväll i landet, så nu kommer jag nog inte ha tid att vara uttråkad fler gånger innan jag befinner mig på planet.

Sweden is very cold

När folk får höra att man kommer från Sverige så utbrister de alltid: Sweden is very cold! Oavsett om de har varit i Sverige eller inte. Jag har lite gett upp att förklara att Sverige är väldigt avlångt och allt vad det innebär för klimatet. Jag har också börjat ge upp att påpeka att det oavsett utetemeperatur alltid är varmt inomhus i Sverige. Det verkar inte som att de tycker att det spelar någon roll. Personligen tycker jag att det är helt avgörande. Så som jag frusit i Vietnam har jag aldrig frusit i Sverige. Att sitta stilla inomhus när det 9 grader och fuktigt tycker jag är långt ifrån trevligt. Att sitta inomhus när det är 20 minus ute och 20 plus inne är däremot mycket trevligt. Men inte ens de vietnameser som faktiskt bott ett tag i Malmö verkar tycka att det spelar någon roll: Sweden is too cold for me.
Generellt verkar de tycka att det ska vara kallt inomhus. Så fort vädret börjar bli behagligt så ska alla rum kylas ner. Mest extremt var det nog hos den läraren som jag hade i höstas. Jag fick ta på mig alla kläder jag hade innan jag gick in i hennes rum.
Vad kan man då dra för slutsatser angående ämnet värme och kyla? Det är uppenbarligen en social konstruktion som inte har något med grader att göra.

Bomässa

Nu har vi varit på vietnamesisk bomässa. Esbjörns lärare, Doanh, bjöd in oss till en spelning han hade idag klockan sex. Vi traskade dit och det visade sig alltså vara en bomässa. Doanhs medmusiker var Hue, Linh, Thuy och en dan bauist, en slagverkare och en dan nhi-ist vars namn jag inte känner. De spelade smöriga folkvisor och senare även Dao Lieu och Loi Lo. Vi stod där och hängde en stund och sen blev vi inbjudna i den monter de satt och spelade utanför. Därinne var det buffé och mingel och det var Vinastone som stod för kalaset. De flesta vietnamesiska företag heter något med Vina, till exempel Vinamilk och själv ringer jag med Vinaphone. Det verkade vara ett VIP-tält och folk hade inbjudningar med sig men vi är ju vita så chefen knuffade oss förbi ”vakterna”. Det var lite roligt att stå därinne och smutta på vin. Alla antog såklart att vi var där i affärer; vad skulle annars två västerlänningar göra på en vietnamesisk bomässa?

Earth Hour

(Söndag: Klockan 08.46. För en stund sedan kom den unga städerskan och knackade på: Make up room. Man vet aldrig när de dyker upp. Nu verkar det som att hon har bestämt sig för att göra en storstädning av badrummet, vilket känns trevligt. Jag tror inte att golvet där har städats förut och det luktar riktigt illa därinne, fuktskadat och avlopp.)

Igår kväll var vi ute och lyssnade på Chau Anhs kör. De hade fått den stora äran att sjunga under ett stort spektakel som hade sitt epicentrum utanför operan. Det som firades var Earth hour – turn off the light, turn on the future. Vi har inte förr sett maken till trafikstockningar i Hanoi. Alla tog sina motorcyklar till operan för att bevittna hur de släckte lamporna och tände stearinljus för att spara energi för framtiden. I bästa fall så kan det hela kanske leda till att miljöfrågor hamnar i folks medvetande. I sämsta fall lämnar jag osagt.

:-( (-:

Idag gick jag upp halv sju och sprang ett varv runt Lenin-parken. Det var längesedan. Det kostar 4 000 dong (2 kr) att gå in i parken, men före sju brukar det inte vara någon där som tar betalt. Idag var det en kvinna där som ville ha betalt av mig eftersom jag är vit. Samtidigt som jag ger henne pengar så går tio pers förbi henne in i parken och jag blev grymt förbannad. Det stör mig inte att det kostar att gå in i parken men jag blir förbannad att vietnameser tycker att det är helt självklart och ok att begära mer pengar av folk med en annan hudfärg. Och det är så godtyckligt. Ibland behöver vi inte betala någonting när vi går in i parken och ibland springer de efter oss. En gång var det till och med en som tyckte att vi skulle betala 20 000.
Rundan runt gick fort för jag hade arbetat upp en så stor irritation och sprang och tänkte ut olika sätt som jag skulle kunna skälla ut kvinnan i grinden på.
Min sinnestämning förändrades under förmiddagen då jag återigen följde med Chau Anh till den privata kulturskola där hon jobbar. Jag hade rytmik med hennes körbarn och det var fantastiskt roligt. Det går förvånansvärt lätt. De förstår vad jag vill att de ska göra och de tycker att allting är jätteroligt och jättespännande. De har aldrig varit med om något liknande.

Konserten - så gick det

Vi anlände till konsertlokalen strax före åtta. Då var det ingen där och dörren var låst. Efterhand dök våra musiker upp. Någon sprang iväg och letade efter en vaktmästare som skulle kunna låsa upp lokalen. Städare anlände och började röra runt dammet på den extremt skitiga scenen. Ljudtekniker anlände och började släpa grejor. Samtidigt upptäckte Esbjörn att han glömt sin klarinett, så han hoppade in i en taxi för att hämta det glömda instrumentet. Vid kvart i nio så började vi spela och mikrofoner kom på plats. (dock inte S1) Folk började anlända i lokalen eftersom det skulle vara ett möte där klockan 9. Vid tio i nio gav vi upp soundchecken, men det hade ändå gått hyfsat. Tiden fram till mötet spenderades med att byta om och allmänt hänga. Två tv-team anlände också och de ville ställa de klassiska frågorna efter konserten.
Why did you decide to study Vietnamese traditional music?
What do you like with the music?
Och ett par frågor till i samma stil
Har blivit ganska bra på att ge snabba svår på dessa enkla frågor.
Konserten gick i alla fall bra. Det var kul och gick grymt fort.
Efter konserten åt vi lunch med en svensk kvinna som bott i Vietnam under många år. Mycket trevligt och hon gav svar på en hel del språkliga frågor.
På kvällen åt vi middag med våra medmusiker från Ca tru-klubben. Även det var mycket trevligt. Sorgligt att vi snart ska lämna dem.