I torsdags så var jag och klippte håret vilket verkligen behövdes. Jag var och klippte mig en gång i januari men klippningen var tämligen meningslös. Den här gången frågade jag våra vänner och vietnam-veteraner Barley och Katie om råd och de kände till en frisör som kunde hantera västerländskt hår. Klippningen innefattade en halvtimmes hårtvätt/huvudmassage, sedan svepte frisören in och klippte mitt hår under koncentrerad tystnad. Två personer tittade andäktigt på och på en given signal så reste de sig. Frisören samt ena åskådaren högg en varsin fön och borste och den tredje höll i frisörens sladd. De fönade en varsin sida av huvudet och sen finputsade frisören håret och jag var redo att ge mig ut i världen som en ny människa.
Jag tog en taxi hem till Barley och Katie där jag och Barley hade vårt första Ca tru rep. Det var spännande. Ca tru är en infekterad värld av olika skolor som är väldigt lika varandra stilmässigt men som ändå skiljer sig tillräckligt mycket för att de olika grupperingarna ska tycka att deras egen stil är den bästa. Barley och jag har lärt oss i olika skolor, så man kan kalla det för ett multipelt kulturmöte där två musiker från England och Sverige möttes i Vietnam och försökte sammanföra två ideal. Det var spännande och ibland gick det bra. Det bestämdes i alla fall att vi ska framföra Bac Phan tillsammans på konserten på onsdag.
På kvällen åt Katie, Barley, Esbjörn och jag middag på en indisk restaurang. Det var fantastiskt gott! Större delen av min kost den senaste en och halva veckan har bestått av koreanska snabbnudlar med svampsmak. Jag har varit så otroligt trött på den vietnamesiska maten och dessutom inte kunnat äta tofu sen sist jag var sjukt, så det har inte funnits så matutbudet har sjunkit drastiskt. Det var därför helt fantastiskt att få äta kryddstarka röror, nanbröd och basmatiris. Därefter begav vi oss till Sunsetbar som ligger på West Lake och tillhör något av lyxhotellen där. De hade sköna soffor utomhus där man kunde sitta blicka ut över sjön och det var nästan tyst. Helt enkelt en mycket trevlig kväll som gav en känsla av att staden Hanoi kanske inte är så hemsk när allting kommer omkring.
I fredags hade jag rytmiklektion på Konservatoriet. Därefter var jag helt slut. Det är någonting med rytmikmetodiklektionerna med de 5 teorilärarna som helt tar musten ur mig. Vi skulle äta middag med Guillome och hans fästmö (som jag inte kommer ihåg vad hon heter) på kvällen, men jag orkade inte. Framåt halv åtta piggnade jag till och begav mig till restaurangen. Vi tog en taxi* till Konservatoriet där Mats Pålsson och Hans Rondin hade konsert (piano/cello). Det var otroligt bra och gav lite energi.
*Den körde fel väg och jag ångrade bittert att jag inte pekat när den borde svängt vänster. Vi kom 10 minuter för sent och för första gången var vi med om att konserten faktiskt hade börjat i tid. Dessutom var det fullt med folk och vi var tvungna att smita in och sätta oss längst fram när Mats Rondin spelade Bach i den förvånansvärt tysta lokalen.
Igår följde jag med Chau Anh, en av teorilärarna, till en privat kulturskola där hon jobbar. Jag hade en rytmikstund med hennes körbarn. Det var mycket roligt och fungerade förvånansvärt bra. Den svenska skolan och den vietnamesiska är inte särskilt lika och ändå tyckte jag att barnen reagerade likadant på övningar vi gjorde som de barn jag mött i Sverige.
På eftermiddagen repade vi med Mai, Linh, Thuy, Nhat, Chi och Hue inför konserten. Det gick bitvis bra och var tidvis frustrerande. Jag blev förvånad över att de spelade Cheo-låtarna betydligt ”renare” än vad jag lärt mig dem. Även dessa hårt drillad elever till Hue har helt klart påverkats av Konservatoriets sätt att behandla den traditionella musiken.
Höjdpunkten var när Esbjörn sa att Nhat borde spela Sona. Hon sken upp och nästan ryckte åt sig instrumentet och hon hade helt klart fallenhet för det. Det lät.
På kvällen var vi på pub i Svenska Campen vid ambassaden. Mycket trevligt. Vi blev kvar till klockan två.
Nu är det söndag. Klockan är 11.03 och om en stund ska vi hoppa in i en taxi och åka hem till Quang och äta lunch.
Sunday, 22 March 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment