Vietnamesisk mat

Jag vill aldrig mer känna lukten av eller för den delen se vietnamesisk mat. Matförgiftningen har verkligen satt sina spår och de senaste dagarna har jag försökt att undvika att komma i närheten av det vietnamesiska köket. Idag har det gått bra. Vi var bjudna hem till Tet-lunch hos My men jag sa att jag inte mådde så bra, vilket ju är delvis sant, och gick istället till affären och köpte spagetti och pastasås som var tillverkad i USA, men den var god.
Jag tillåter mig själv att verbalt spy över den vietnamesiska maten i ytterligare några rader. Du behöver ju inte läsa om du inte vill. För det första består allting av kött eller grönsaker med kött, men det är ju ett kapitel för sig. För det andra luktar allting kokt kött. När man närmar sig ett kök där det lagas mat så brukar det lukta gott av vitlök och peppar och andra kryddor men inte i Vietnam. Det används nästan inga kryddor och alldeles för lite salt och ingen syra. Maten är grå och luktar unket. Det mesta serveras i soppform som ser ut som något som Una brukar koka till katten när den har problem med njurarna. Det är en härlig blandning av olika djurdelar och risnudlar. Ja, det är så långt jag kan beskriva utan få för mycket spykänslor. Sällan har jag varit så glad över att behöva tacka nej till alla läckra kötträtter som erbjuds. Vietnameserna tycker så synd om mig och jag tycker synd om dem.
Det finns ju god mat också. Återkommer till den när jag är redo.