Oförklarlig vietnamesisk sjukdom

Igår morse vaknade jag och kände mig pigg. Jag tog en taxi till Ngoan och det gick osedvanligt bra att sjunga och sen plötsligt kändes det som att jag inte hade ätit på flera dagar. Jag stoppade i mig några ”nötstänger”, men det blev inte bättre. Lunchen fick mig att piggna till i ett par minuter, men sen insåg jag att jag troligtvis hade feber och jag åkte hem. Jag däckade i sängen men försökte väcka kroppen till liv några timmar senare eftersom Hue skulle komma och repa med mig inför konserten på lördag. Jag lyckades inte vakna till liv och jag har blivit kvar i sängen hela dagen idag också. Det är ju alltid dålig timing att bli sjuk. Den här gången var det dålig timing i form av att Esbjörn befinner sig på vietnams sydspets och det fanns därmed ingen som kunde handla en bit bröd till mig. Jag ringde därför Hai Van. Jag hann inte säga så mycket men hon pratade om att hon skulle se till att någon från huset kom och såg till mig och att hon skulle komma senare. Som tur väl var kom det inte någon från huset. Var inte helt sugen på att försöka kommunicera på vietnamesiska angående min hälsa med någon jag inte känner. Istället kom Viet Anh, en av lärarna som jag har lektion med på fredagar. Hon gjorde en diagnos av min sjukdom och stack iväg och köpte ingefärste och bröd. Sen pratade vi med Hai Van och hon trodde inte att jag skulle behöva besöka någon läkare. Det hade jag också kunnat tala om för henne. Någon timme senare så ser jag hur någon försöker öppna dörren. ”Nej, nu kommer de och ska städa” tänker jag och hoppas innerligt att de ska gå. Det är ingen som sätter nyckeln i låset och jag slappnar av igen. Då ringer Hue. Det är två av hennes studenter, Thuy och Mai, som står utanför dörren. Jag öppnar och släpper in dem. De har med sig frukt, en stor burk torrmjölk och ”custard cakes”. De blir kvar en stund och frågar om de kan hjälpa mig med något, men jag vill bara ligga på sängen och få tiden att gå fort. Frukten var i alla fall god. Jag har knaprat i mig lite. Och väldigt fint att de kom. Det här var en ansträngning att skriva. Imorgon tänkte jag vara frisk.